ettkorvliv

Äter, sover, umgås, tränar, äter, syr, syr, tränar äter, sover, pysslar, sover, läser, äter, syr, syr, ritar, tränar och sover.
Mitt i allt fastnade jag på bild

idag hade jag en rätt värdelös lektion, så jag började skriva en lista istället. tanken var väl lite i stil med "para ihop partier med sporter"ish.

Och den där jävla hopplösheten. bräcklig spröd klen tillräckligt nog förskräcklig bristfällig skör hemsk fasansfull undermålig lagom otillräcklig fullgod vek förfärlig typ så.

Jag gör som alla hippabloggare, dvs kör ett inlägg från luren. Anledning? Jo, en sprudlande myskänsla i magen. Jag lyssnar nämligen på ett gammalt radiopogram från i somras. En lyssnare har skickat in ett förslag på en helt underbar superhjälte och det bästa, insändaren kallade inte hjälten för vare sig han eller hon, utan hen. Jag blir så glad. Heja hen. Heja heja.

I gymnasiet någon gång, jag skulle tippa på andra året. (Ella, rätta mig om jag har fel!) Fick vi en ny lärare i religion. Eller han var nog bara vikarie men men. Vi hann endast ha honom 2 gånger eller så innan han var tvungen att sluta eftersom hans lilla dotter hade blivit väldigt sjuk. Det enda minnet jag har ifrån den här läraren var att han var helt ny från högskolan och väldigt nervös. Vid ett tillfälle råkade han av misstag kasta en whiteboardpenna genom klassrummet och jag tror även han lyckades välta en sådan där stor skollinjal ett flertal ggr på vädligt kort tid. Men han verkade rar och rolig så folk tyckte att det var lite trist att han slutade.
Nu till den otippade biten. En snubbe började på boxningen en termin efter mig, eller så. Han har varit liiite sporadiskt men ändå varit med ett tag. Och idag säger han "Du, Emilia" (här tappade jag ungefär hakan för att han kunde mitt namn och inte ens tvekade på om det var Emelie). Sedan fortsatte han "Du råkar inte ha gått på Vacksta, va?"
Med en haka som vid detta laget hängde enda nere i marken svarade jag "jo". Och sedan visade det sig att denna snubbe är min gamla religionsvikarie. Oerhört otippat och vädligt kul. Jag kan inte och tänker  inte heller ens försöka att förneka att det fick mig att känna mig ganska liten. Men men.
Det tveklöst bästa var iofs att han sa att hans dotter mådde bra nu! Något jag faktiskt funderat över ett par gånger.

Tänkte även bjuda på en liten tjuvkik på mitt kundplagg som jag precis har börjat med i skolan. Här är det ihop tråcklat för förstaprov som jag ska ha imorgon bitti. Observera att min kund är ganska mycket mindre än dockan, därför kappan inte går att stänga på bilden.

Seriöst, igen. Idag stod jag tillsammans med några träningskamrater utlåsta från lokalen. Ingen tränare hade kommit än och ingen annan var där för den delen heller. När tränaren väl kommer, 5min efter att passet egentligen skulla ha börjat har inte han heller någon nyckel. Efter en liten stund har han ordnat fram en dock. Han gör däremot en liten "luring" och låtsas som att han inte fått tag på nyckeln i fråga innan han skiner upp, visar nyckeln och kastar över den till oss på andra sidan gatan. Då händer det som inte får hända.
Nej, ingen gatubrun för det hade varit mer logiskt. Utan -trumvirvel- nyckeln går av! På mitten. SERIÖST.
Tack vare lite verktyg och tålamod kom vi in till sist in i alla fall. Men en sak är säker, från och med idag är jag inte längre den typen av människa som får för sig att kasta en nyckel till någon. Även om situationen idag visserligen bjöd på en hel del skratt.

Jag, Korven Korvarsson lovar och svär att jag ska lära mig hålla gard.

Nu när skolan gjort så vi får mindre sömnadstimmar med lärare så har de istället ökat antalet timmar vi tvingas rita/måla/kladda med en annan lärare från 10 timmar till 25, 25 djävulstimmar.
Jag är inte förtjust, jag gillar inte att rita och jag gillar inte att sitta still och lyssna. Ingen av oss gillar att sitta still, det är lite därför vi gör det vi gör och inte det som ni ser en bild på ovan.
PS, det är inget jag designat själv utan det var en uppgift DS.

Mina kladdkakor är kända. Kanske inte världskända, men lite halvkända eller iallafall mycket omtyckta bland mina vänner. Och jag ska nu ge dig mina tre hetaste tips för en bra kladdkaka.
Lite mjöl
Mycket socker
KAKAO och inte smält choklad, basta!

Förresten ni får ett till tips också, bara för att jag gillar er.
Inte varmare än 175grader.

Okej? Baka, bjud och bli omtyckt.

Genom att skriva ned vissa saker kan man också bli av med dem. Även om man bara öppnar ett word-dokument för att skriva skriva skriva och sedan c alt deleta hela skiten. Men man har likt väl fått det ur sitt system. Nu tänkte jag köra lite på samma stil i detta blogg-inlägg. Vem vet, jag kanske deletar det till sist också istället för att publicera eller deletar det om en vecka.

Men nu till sak. Jag hatar medelålders män. Japp, jag gjorde det. Jag använda ordet hatar samt att jag drog en oerhört stor mängd människor över samma kam. Vilket jag såklart inte kan stå för helt och hållet, men jag orkar inte ens att försöka göra detta till något PK-inlägg.
Jag hatar medelålders män och så är det.

Den typiske medelålders-mannen tror verkligen att han själv är svaret, och om alla skulle vara lite mer som honom vore världen underbar. Han har ingen som helst förståelse för andra människors åsikter för att inte tala om känslor. Nej, känslor anser han nog bara är dravel rakt igenom. Den medelålders-mannen har gett sig själv någon sorts pondus som samhället på en gång borde göra allt för att ta tillbaka. Han har inte förtjänat den och han använder den inte väl.
Bara för att du har penis och är mellan 35 och 55 år innebär det inte att du har några som helst rättigheter till att göra något utöver vad vi alla andra i samhället har rätten att göra. Att det är okej att rycka upp en provrumsdörr till ett upptaget provrum utan att be om ursäkt. För att sedan skylla på att skylten för lediga provrum visade att just rum 2 var ledigt. Tips; ser man ben på andra sidan provdörren är det upptaget. Samt är det kö till provrummen brukar det också vara ett tecken på att provrummen är upptagna. Man har inte rätt till att gå före i en lång kö heller. Nej, aldrig. Inte ens om du har något jäkla kvitto och "bara lite snabbt ska få tillbaka pengar". Vill du ha dina pengar tillbaka, ställ dig i kö. Jag inser i skrivande stund att jag inte orkar rabla alla små stunder som sått detta frö av hat hos mig. Men ni förstår helheten, det är jag säker på.

Så, nu ska vi se om jag klarar av att gå till affären utan att tänka en endaste tanke om att fälla krokben, välta en hylla eller på något vis skada er medelåldersmän.