ettkorvliv

Jag lovar mig själv om och om igen att jag ska se till att hålla mitt blodsocker jämt och fint. Äta när mat och sovklockan säger "ät" men icke. När jag är i skolan går det oftast bra, vi har ju både förmiddags fika och lunch. Sen efter man slutat hinner man också slänga i sig något energipackat innan träningen. Men när jag kör mitt eget race vare sig det är ett sömnadsprojekt(som oftast), städning, något pyssel eller manisk sortering(/garderob,tygförvaringen/pyssel-lådan) så glömmer jag oftast helt av mig. Kan ibland äta en hyffsat tidig frukost och sen inte äta fören 20-21. Jag behöver väl inte påpeka att energin redan tagit slut och de sista timmarna går nästan inget som det borde. Visst kan jag också bli lite versig, absolut inte som sådana där människor som blir helt skogstokiga när de är hungriga men lite vresig ja.
Det knäppa händer snarare precis efter jag ätit. Som en sorts extrem paltkoma, eller nej inte ens det. Ja, jag blir slö och mätt men även ledsen. Ibland vädligt ledsen, utan anledning. Det är inte så att jag kommer och tänka på något och börjar oja mig över det. Utan jag får bara den där ledsnakänslan i hela kroppen och allt känns så värdelöst. Ett par tårar kan jag till och med hinna med. Men vad skulle jag kunna svara om någon undrar vad jag är ledsen över?
"Mat" känns som ett rätt dumt svar. Sedan försvinner det så fort energin från maten börjar snurra runt i kroppen och jag är helt plötsligt pepp på allt igen.
Nåja, nu vet ni det. Så om ni matar mig när ni ser att jag verkligen behöver det så behöver ni inte oroa er om jag tycks lite ledsen efteråt. Det är så jag gör det.