ettkorvliv

Orka äta mat är en rätt vanlig känsla hos mig nuförtiden. Och för att förhbindra alla typer av missförstånd måste jag verkligen påpeka hur mycket jag älskar mat. Både i formen av små läckerheter samt i stora mängder som välkomnar en till ett totalt mega frosseri. MEN jag börjar bli sjukligt trött på den där jävla maten man bara äter för att man måste. Slarvar jag med maten förvandlas jag till en size-zero som idiotiskt nog många stackars tjejer strävar efter att bli, jag lovar: man mår inte bra av det. Orkeslös, opepp, lättretligt, trött är alla ganska starkt ihopkopplade med att väga på gränsen till förlite.
När man sedan roar sig med 5st träningspass i veckan, så måste matintaget öka hejdlöst mycket mer.

Om vi bara tar idag som ett exempel så har jag ätit:
Frukost kl 7-8ish Knäckemackor, te, fil med müsli och sylt, en näve russin.
Frukt innan kl 10 Japp, jag hinner bli lite hungrig igen innan jag ens hunnit till skolan.
Fika 11-11.15ish Macka, frukt, russin en kopp kaffe.
Lunch kl 13 En stor matlåda, blir ofta någon knäckemacka också, en advokado/sallad och sen ofta en frukt också.
Småäter russin, frön, mandlar
Mellis kl 16.30-17ish Fiberhavregrynsgröt med russin och banan, sylt, mjölk, te, macka.
Innan träning: kl 18 En banan
Efter träning En sådan där äcklig jäkla shake,  men den hjälper ju.
Middag kl 21, fullkornsnudlar, bönor, keso. MJÖLK.
Småäter; en mandarin, lite gruka, paprika och sådär.

Av allt detta så var jag sugen på.. hm, inget? Jag har bara tuggat och sväljt och försökt att hålla magen ifrån att kurra.

I ärlighetens namn kan jag inte ens minnas sist jag satt och åt en mysfrukost och hade tid att läsa precis varenda intressant artikel i tidningen. Det här var nog till och med min första sovmorgon på.. 12 dagar.
Jag gillar't.
Nu ska jag se på serier och pyssla lite. Det här blir nog en bra lördag.

Klockan tio ska jag möta klassen vid Svampen (inte direkt mina vanliga hoods). Vi ska nämligen på studiebesök till till stockholms äldsta (och ett av de finaste?) herrskräddri; Bauers.
Spännande spännande, kommer få se en hel del och lära mig massor med nytt, karlskrädderi är inte alls de samma. De gör bla helt crazy saker som att rita ut mönstret direkt på tyget, har jag hört i alla fall. Snart vet jag om det är sant.

/Peppad korv.

Herr Ågren börjar smyga sig på sakta men bestämt. Har jag verkligen lovat bort idag + hela min helg för träning? (igen!) Jo, så ere. Sovmorgon kan glömmas, klockan 09.00 i Linneas gula svettiga lokaler. Ready steady GO.
Det kommer totalt bli 9 st pass på 3 dagar, varav en matchsparring och jag har faktiskt ingen aning om det finns någon annan som ens är i närheten av min storlekt (litenhet) så det kan bli jobbigt.
Fast om man gör en lista på "mindre bra saker" och en lista på "skitbra saker" med hela träningslägret vinner såklart den sistnämda. Det ska ju faktiskt bli riktigt roligt, men inte desto mindre jobbigt för det.
Den tiden jag inte tränar denna helg kommer jag alltså, äta, sova eller stretcha. Så. Locka inte med några "hej vill du ta några öl"-sms. Jag lovar att höra av mig på måndag igen. För just nu slår jag nog av mitt sociala liv för studen.

puss!
/Korv.


ps
ds-

Och helt plötsligt hoppade jag hopprep utan "mellanhopp", sådär ja. Ser ju riktigt snittsigt ut.

Förresten, jag var på en tygaffär idag, och fick hjälp av en praktikant. Seriöst det var det värsta jag varit med om. Efter att ha köpt 1 dm av ett tyg, 2 dm av ett annat och sedan bara säger "3". Får jag ett skitspydigt "3 VADÅ?!!"..
Ja, varken cm eller meter den här gången heller, testa något där i mellan, typ DECIMETER ungjävel.. Borde jag ha svarat men jag blev så paff av hennes otrevlighet att jag bara lyckades på fram ett gällt "dm, tack".
Sassabrassamandelmassa etc, nu ska jag sy.

I skolan för några veckor sedan försvann min fingerborg, typiskt skitdrygt och jobbigt. Men den dök upp rätt nyligen igen, på ett minst sagt oväntat ställe! Vi tog som vanligt en fika-paus vid 11 snåret och jag hade dumt nog glömt både frukt, macka eller dylik. Detta kom däremot att bli jättebra eftersom jag kom på att jag hade ett russinpaket i skåpet. Sagt och gjort, jag tog fram detta russinpaket, plockade även ur själva påsen ur kartongen för att komma åt godsakerna lite bättre. Till min förvåning märkte jag att något skramlade i kartongen. Jag vände den upp och ned, och VIPPS! Där låg min efterlängtade fingerborg. Som den äkta tjockis jag är måste jag alltså vid något tillfälle varit så till mig av tanken på fika/russin att jag glömt att ta av mig fingerborgen innan jag stack ned mina korvfingrar i förpackningen och sedan tappat den där utan att något märka.

/tjockkorv

Så många planer och så många projekt, hur många bollar kan man ha i luften samtidigt egentligen?
In i det yttersta tänker jag undvika att svara på den frågan. Eftersom jag vet att antalet bollar kommer bli oerhört mycket färre än vad jag själv jonglerar omkring med. Jag vrider och vänder lite på frågan istället och konstaterar att:
-jag är en sådan människa, allt på en gång. Det kan väll ingen neka mig att vara? 
- om man inte har tydliga krav på NÄR saker ska vara färdiga så kan man ju i princip göra hur mycket som helst samtidigt, så länge man kan leva med att allt kommer att ta en jävla tid.

Jag stoppar nog redan här. Vilket trams. Bort förklara bort förklara jada jada.

Gör om gör rätt. (det är också en klassiker)
En sak i taget, kanske?! Det vet jag är ett totalt orealistikst mål. Men kanske liiite färre saker i taget? Man kanske bara ska hålla på med så många projekt att man faktiskt kan hålla koll på dem utantill utan att kolla på alla "att-göra-listor". Att bara ha en "att-göra-lista" kanske också skulle vara något?
Fokus.

Focus, jävligt bra band förresten.
http://www.youtube.com/watch?v=NGaVUApDVuY
Varför har jag inte Focus på min ipod? Det måste ordnas, får ta och skriva upp det på en post-it så att jag inte glömmer, för just nu skulle jag ju göra något annat vettigt.  Om jag bara kunde komma ihåg vad.

Rock'n' Korv.

Översta kanske, typ. 94 och den undre, 91? Eller..? Första halvan av 90-talet iaf. Långt ifrån torr bakom öronen helt klart.

Nu är vi inne på 2000-talet. 2004 närmare bestämt.

2006, typ igår. Sådär får jag fortfarande för mig att jag ser ut ibland. Men det gör jag ju verkligen inte.

Eller ölhäng snarare. Mysigt var det i vilket fall. Diskussionerna begav sig ut på relativt tunn is då vi började beskriva varandras stilar. Sådant kan ju alltid vara lite känsligt. Lina fick höra att hon var "Slappt sexig", men verkade tackla det hela rätt bra. När det blev min tur var Sari tvungen att "få 3 minuter på sig att tänka" och jag började förbereda mig på det värsta. Men! Jag tappade nästan hakan av nöjdhet när jag fick höra något i stil med; Tufft, propert, provocerande och matchande.
Den gillar jag, tack!

Ställ er så den ena fotens tår nuddar den andra fotens häl. Bredda sedan avståendet mellan fötterna ca 2 dm. Ta sedan ett litet skutt frammåt, du ska ha kvar samma avstånd mellan båda fötterna, men ha flyttat hela dig ca 1 dm frammåt och även lagt tyngd-punkten på det främre benet. Sedan gör du ett likadant skutt bakåt och tyngd-punkten är nu på det bakre benet. Just ja, allt detta duttande görs även på tå, så ta aldrig ned hälarna och i rätt högt tempo. Upprepa detta konstant, (även ibland i kombination med andra rörelser) i 1,5 timme. Detta kommer skinnflå undersidan av dina stortår och främre delen av foten. Jag lovar.  

Klarade läkarundersäkningen för någon vecka sedan och efter det skickades min startbok vidare till någon snubbe i svenska boxningsförbundet för att godkännas. Man blir fan aldrig speciellt snygg på sådana här bilder..
Emilia Crazy Eye Helgesson kanske borde vara mitt fight name?


Emilia ''Fuck This'' helgesson
Emilia ''Fish Sandwish'' helgesson
Emilia ''Bruiser'' Helgesson
Emilia ''Sweet Thing'' Helgesson
Emilia ''Jabba The Hut'' Helgesson
Emilia ''Ink Spot'' Helgesson
Death Row Helgesson
Emilia ''Fast Hands'' Helgesson

Är fight names som jag fick genom http://www.bleedingmedia.com/fighter_name_generator.php
Något som passar kanske?

Det är mycket mer att lära sig än vad man kanske tror, att sy en skräddarsydd kavaj. Det är något jag fått lära mig inte bara en utan två gånger. Under den tid jag gick på basen sydde vi en ½kavaj, ja ni hörde rätt en ½. Varför? Därför att en hel skulle ta alldles för lång tid och det är liksom bara meningen att man ska gå igenom alla steg och lära sig, så att man sedan kan göra allt ihopa igen, på ett eget HELT plagg.
Samma sak händer när man börjar damskrädderiet, man får börja med en ½kavaj, som man redan gjort trodde man.. Det är ungeför lika dumt som att säga "jag pluggade ju matte A, då kan jag redan matte B" har jag insett.
Det som jag tycker är oerhört jobbigt med den här ½ kavajen är att vi är 4 st som gör en likadan och att Asha(läraren) har genomgångar allt eftersom, är man som mig lite långsam på vissa sömnadsmoment kan man hamna 2 genomgångar efter. Vilket egetligen inte alls är farligt, man får bara sitta kvar och sy lite, så man hunnit ikapp innan man går hem för dagen. MEN mitt förnuft och min känsla går inte riktigt ihop där, trots att jag vet att det är jättelugnt så blir jag stressad, ska hänga med exakt, gärna vara först etc. Jag blir stressad, irriterad och ja, då är det inte lätt att sedan försöka ta in ny kunskap. Så hela momentet av den ½ kavajen är enormt pressande för mig, jag gillar det inte alls, endast för att jag stressar på mig själv och gör det hela.. jobbigt.
Jag börjar däremot se ljuset. Nästa vecka tror jag det är beräknat att vi ska vara klara med dessa halva djävulsplagg och sedan få börja med vårt eget. Vi alla syr olika modeller till oss själva. Vi kommer alla få jobba ensamma med våra egna saker. Det är nu jag kommer få göra det jag verkligen älskar. Pyssla pilla och sy, i min egna värld. Allra bäst är det när man samtidigt också kan ta på sig hörlurarna, lyssna på p3, en ljudbok, en dokumentär eller liknande. Åh, snart snart, och jag längtar så <3 

PS. Jag ska sy en klargrön A-formad vinterkappa DS.

Det hör verkligen inte till vanligheten att:
-jag kom iväg i från skolan "i tid"
-jag är ensam hemma
-jag har hunnit påbörjat ett lagom sömnadsprojekt (lär bli klart imorgon)
-jag känner mig rätt chill, och.. nöjd(?) med tillvaron.

Att ha en svacka lite då och då är naturligt, men jag hatar verkligen när det känns som om den ena svackan avlöser den andra. Man liksom tänker att man ska ta sig i kragen, men så.. Så gör man det bara inte. Varför? För min egen del känns det nästan som om enegilagret och lusten bara är helt slut och fast man vill så går det bara inte att göra något. och det enda sättet att fylla upp det där lagret igen är genom att, vara så gott som apatiskt. Att energin kommer tillbaka utav att vila säger ju sig självt, och genom att inte göra något, så börjar jag tänka i banor kring vad jag egentligen skulle vilja göra, om jag bara hade orkat. Sen, POFF, allt startar om, energin finns, och där finns också alla de där tankarna om vad jag villle göra. ä n t l i g e n.

Efter en svacka så är det allt på en gång som gäller.
Då är det lite som om man lägger en tegelsten på gasen, samtidigt som man försöker styra med en fot eller armbåge för händerna är helt upptaga med en annan sak, ögonen fokuserar på en tredje och tankarna är redan på den fjärde.
Så det är bara att hålla tummarna för att vägen är rak och att man inte är uppe och kör på någon liten bergsväg i alperna. (om man nu skulle likna det hela i att köra bil. varför man nu skulle göra något sådant)

Så, EH, nu kör vi?

Mindre snack, mer verkstad. Här nalkas mönsterkontruktion och pickering av underkrage.

I onsdags var jag hos en naprapat, äntligen. Jag har en längre tid (så länge jag kan minnas) haft ont i nedre delen av ryggen samt ovansidan av rumpan. Det som till sist pushade mig att boka tid var att jag vid måttningen(den här kommer jag någongång komma tillbaka till) i skolan insåg att jag har en kass hållning. Verkligen superkass. Som sagt, var där i onsdags och det var inte en dag fötidigt. Först gjorde naprapaten/(daniel) en liten intervju, frågade hur/när/var jag hade ont, om träning, vanor/ovanor mm etc. Han konstaterade precis som jag själv gjort att jag måste vara väldigt "kort" i musklerna nedtill i ryggen, men han sa även något som var helt nytt för mig, att jag då troligtvis också var väldigt kort i höftböjarmuskeln. De två brukar tydligen hänga ihop. Han kollade även reflexer och kollade om jag var kittlig underfötterna. Reflexerna var prima men seriöst, kittlig underfötterna har jag inte varit på flera år.

Sedan började han klämma och trycka på ryggen. Man märkte att han blev lite förvånad och testade lite olika saker, typ tryckte på vissa punkter och frågade hur det kändes. Det visade sig snabbt att jag inte bara var kort i dessa muskler. Och för varje ny sak han hittade, kom det ytterligare en till. Så "diagnosen" blev:
-Kort i rygg- och höftbörjar-musklerna.
-alldels för korta framsida lår- samt vadmuskler
-två ihopklämda ryggkotor.
-ett fram- och nedvridet samt ett bak- och uppvridet höftben (vilket ledde till 2 cm längskillnad på mina ben)
-2 nerver som klämts ihop av de korta höftböjarmusklerna som leder till känselnedsättning (därav inte kittlig under fötterna), domningar och viss smärta i båda benen. 
Det var säkert något mer, men det där får räcka. Lite utav min poäng med det här inlägget är; lyssna på din kropp. Gör något ont är något fel och då måste man rätta till det innan det är försent och det leder till kronisk smärta. Var inte löjlig som jag och dra ut på det i flera år, hade jag kollat upp det här tidigare hade det troligtvis bara varit en av sakerna på listan. Men nu eftersom jag bitit ihop och kört på har det ena lett till det andra och ja, nu kommer skiten ta tid att reda upp. Även om det faktiskt redan känns bättre.

Ta han om er!