Snart snart..
Det är mycket mer att lära sig än vad man kanske tror, att sy en skräddarsydd kavaj. Det är något jag fått lära mig inte bara en utan två gånger. Under den tid jag gick på basen sydde vi en ½kavaj, ja ni hörde rätt en ½. Varför? Därför att en hel skulle ta alldles för lång tid och det är liksom bara meningen att man ska gå igenom alla steg och lära sig, så att man sedan kan göra allt ihopa igen, på ett eget HELT plagg.
Samma sak händer när man börjar damskrädderiet, man får börja med en ½kavaj, som man redan gjort trodde man.. Det är ungeför lika dumt som att säga "jag pluggade ju matte A, då kan jag redan matte B" har jag insett.
Det som jag tycker är oerhört jobbigt med den här ½ kavajen är att vi är 4 st som gör en likadan och att Asha(läraren) har genomgångar allt eftersom, är man som mig lite långsam på vissa sömnadsmoment kan man hamna 2 genomgångar efter. Vilket egetligen inte alls är farligt, man får bara sitta kvar och sy lite, så man hunnit ikapp innan man går hem för dagen. MEN mitt förnuft och min känsla går inte riktigt ihop där, trots att jag vet att det är jättelugnt så blir jag stressad, ska hänga med exakt, gärna vara först etc. Jag blir stressad, irriterad och ja, då är det inte lätt att sedan försöka ta in ny kunskap. Så hela momentet av den ½ kavajen är enormt pressande för mig, jag gillar det inte alls, endast för att jag stressar på mig själv och gör det hela.. jobbigt.
Jag börjar däremot se ljuset. Nästa vecka tror jag det är beräknat att vi ska vara klara med dessa halva djävulsplagg och sedan få börja med vårt eget. Vi alla syr olika modeller till oss själva. Vi kommer alla få jobba ensamma med våra egna saker. Det är nu jag kommer få göra det jag verkligen älskar. Pyssla pilla och sy, i min egna värld. Allra bäst är det när man samtidigt också kan ta på sig hörlurarna, lyssna på p3, en ljudbok, en dokumentär eller liknande. Åh, snart snart, och jag längtar så <3
PS. Jag ska sy en klargrön A-formad vinterkappa DS.
Samma sak händer när man börjar damskrädderiet, man får börja med en ½kavaj, som man redan gjort trodde man.. Det är ungeför lika dumt som att säga "jag pluggade ju matte A, då kan jag redan matte B" har jag insett.
Det som jag tycker är oerhört jobbigt med den här ½ kavajen är att vi är 4 st som gör en likadan och att Asha(läraren) har genomgångar allt eftersom, är man som mig lite långsam på vissa sömnadsmoment kan man hamna 2 genomgångar efter. Vilket egetligen inte alls är farligt, man får bara sitta kvar och sy lite, så man hunnit ikapp innan man går hem för dagen. MEN mitt förnuft och min känsla går inte riktigt ihop där, trots att jag vet att det är jättelugnt så blir jag stressad, ska hänga med exakt, gärna vara först etc. Jag blir stressad, irriterad och ja, då är det inte lätt att sedan försöka ta in ny kunskap. Så hela momentet av den ½ kavajen är enormt pressande för mig, jag gillar det inte alls, endast för att jag stressar på mig själv och gör det hela.. jobbigt.
Jag börjar däremot se ljuset. Nästa vecka tror jag det är beräknat att vi ska vara klara med dessa halva djävulsplagg och sedan få börja med vårt eget. Vi alla syr olika modeller till oss själva. Vi kommer alla få jobba ensamma med våra egna saker. Det är nu jag kommer få göra det jag verkligen älskar. Pyssla pilla och sy, i min egna värld. Allra bäst är det när man samtidigt också kan ta på sig hörlurarna, lyssna på p3, en ljudbok, en dokumentär eller liknande. Åh, snart snart, och jag längtar så <3
PS. Jag ska sy en klargrön A-formad vinterkappa DS.
Kommentarer
Trackback
