Smäll och semla.
Igår firade jag kvinnodagen med att skaffa mig en FETblåtira. Mitt egna sätt att visa sympati och medkänlsa för alla de kvinnor som dagligen lever i rädsla och skräck? Njae, näe. Vi hade matchsparring på Linneá och det gick faktiskt helt okej, mycket bättre än förra veckan i alla fall. Tills BOOM. Helena fick in en fullträff. Det blev svart och jag minns faktiskt inte så mycket. Allt kändes helt okej först, kändes som en liten svullnad under ögat bara. Jag kylde i vilket fall men när jag tog bort vattenflaskan för att kolla så, plupp. Det verkligen lät och kändes plupp. Och ögonlocket svullnade likt en ballong på bara ett par sekunder.
Jag gick till Lars som tränar i närheten, påvägen mötte jag Maria (förlåt sötnos om jag skrämdes med mitt öga) fick en ispåse av honom, sen åkte jag hem.
Om en timme ska jag till vårdcentralen, eftersom blåtiran beter sig liiite udda, känns skönt att bara kolla upp så allt är som det ska. Förresten, givetvis är det ögat som jag ser bra på som svullnat igen, så ja. Jag är typ halvblind för tillfället.
För att återgå till det där med kvinnodagen. Jag är klyven. Det känns som en väldigt viktig dag på många vis. Men då känns det som om man verkligen borde göra något av den. Något som jag inte känner att man gör.
Den andra halvan av mig blir lite provocerad. EN DAG?! Jag känner att igår är lika mycket min och alla andra kvinnorsdag precis som idag, imorgon, i övermorgon osv. Alla dagar är våra.
Förresten missade jag det där med fettisdagen igår, det tänker jag återgärda med att äta en, eller nej. Två stycken semlor idag.
Jag gick till Lars som tränar i närheten, påvägen mötte jag Maria (förlåt sötnos om jag skrämdes med mitt öga) fick en ispåse av honom, sen åkte jag hem.
Om en timme ska jag till vårdcentralen, eftersom blåtiran beter sig liiite udda, känns skönt att bara kolla upp så allt är som det ska. Förresten, givetvis är det ögat som jag ser bra på som svullnat igen, så ja. Jag är typ halvblind för tillfället.
För att återgå till det där med kvinnodagen. Jag är klyven. Det känns som en väldigt viktig dag på många vis. Men då känns det som om man verkligen borde göra något av den. Något som jag inte känner att man gör.
Den andra halvan av mig blir lite provocerad. EN DAG?! Jag känner att igår är lika mycket min och alla andra kvinnorsdag precis som idag, imorgon, i övermorgon osv. Alla dagar är våra.
Förresten missade jag det där med fettisdagen igår, det tänker jag återgärda med att äta en, eller nej. Två stycken semlor idag.
Kommentarer
Trackback
