ettkorvliv

Idag tänkte jag bjussa på att vara lite klyschig och slå ett slag för: inget ont som inte har något gott med sig.
Våra balkonger är sedan en tid tillbaka avstänga (pga fallrisk) inget som jag tidigare brytt mig speciellt mycket om eftersom det i alla fall inte varit balkongväder. Nu är det ju däremot det, men det ändrar inte faktumet att vi inte får gå ut på balkongen. Så det är alltså det onda. Och det goda? Jo, eftersom jag nu var i behov av en solig plats för att avnjuta mitt kaffe och min bok tog jag en filt och la mig på gräsmattan på gården. En big deal? Nej absolut inte. Men detta är inget jag gjort förr och inte sett någon granne göra heller. Eftersom alla alltid häckat på sina balkonger.
Något jag nu ändrat på och gillar, hoppas fler tänker likadantoch kör på lite mysigt gårdshäng.

-Ett skepp kommer lastat!
-Med vadå?
-En mönsterpassad kavaj.

Om skeppet inte sjunker först.

I onsdags hade jag med mig ett påskägg till skolan.
Jag gömde ägget under under pressbordet och skrev ledtråden "det blir varmare där det bränns" på tavlan. Sarí gick på jakt och hittade ägget lagom tills 11 fikat, och jag tror det var riktigt uppsakttat av samtliga klasskamrater.
Alla har otroligt mycket att göra just nu och socker i form av kakor och godis har blivit vårt älskade speed.

Jag lovar mig själv om och om igen att jag ska se till att hålla mitt blodsocker jämt och fint. Äta när mat och sovklockan säger "ät" men icke. När jag är i skolan går det oftast bra, vi har ju både förmiddags fika och lunch. Sen efter man slutat hinner man också slänga i sig något energipackat innan träningen. Men när jag kör mitt eget race vare sig det är ett sömnadsprojekt(som oftast), städning, något pyssel eller manisk sortering(/garderob,tygförvaringen/pyssel-lådan) så glömmer jag oftast helt av mig. Kan ibland äta en hyffsat tidig frukost och sen inte äta fören 20-21. Jag behöver väl inte påpeka att energin redan tagit slut och de sista timmarna går nästan inget som det borde. Visst kan jag också bli lite versig, absolut inte som sådana där människor som blir helt skogstokiga när de är hungriga men lite vresig ja.
Det knäppa händer snarare precis efter jag ätit. Som en sorts extrem paltkoma, eller nej inte ens det. Ja, jag blir slö och mätt men även ledsen. Ibland vädligt ledsen, utan anledning. Det är inte så att jag kommer och tänka på något och börjar oja mig över det. Utan jag får bara den där ledsnakänslan i hela kroppen och allt känns så värdelöst. Ett par tårar kan jag till och med hinna med. Men vad skulle jag kunna svara om någon undrar vad jag är ledsen över?
"Mat" känns som ett rätt dumt svar. Sedan försvinner det så fort energin från maten börjar snurra runt i kroppen och jag är helt plötsligt pepp på allt igen.
Nåja, nu vet ni det. Så om ni matar mig när ni ser att jag verkligen behöver det så behöver ni inte oroa er om jag tycks lite ledsen efteråt. Det är så jag gör det.

http://www.dn.se/debatt/unga-anvander-kondom-endast-vid-tre-av-tio-samlag


"Dagens outtalade p-pillerstrategi härrör från 1960-talet när p-pillren lanserades. Då var det fortfarande skambelagt att bli gravid utanför äktenskapet, akut-p-piller och medicinsk abort existerade inte och framför allt var hiv inte aktuellt. Det är nu dags att uppgradera kondomens status och att se denna som ett adekvat skydd mot såväl oönskade graviditeter som könssjukdomar."

Jag blir förbannad över att huvudnyheten inte är hur många unga tjejer som kännt sig tvingade till sex, för det är väl fan viktigare?
Jag blir också less på hurvida man inte tar upp alla de nackdelar som finns med p-piller, hur dåligt många unga tjejer och kvinnor mår på grund av dessa piller och att man kanske också därför borde använda kondom.
Men, klamydia som kan botas med en pencilinkur kanske är värre än psykisk ohälsa hos tjejer? (som abolsut inte kan botas med pencilin, hur mycket men än tar.)